Lycka är kärlek. Lycka är William & Molly. Dom ger mig så mycket. Dom är underbara...Vilken tur att jag har världens sötaste barn, tänk vad jag har lyckats, jag är stolt! Det är jag verkligen. <3


                                                               

                                                       JAG ÄLSKAR ER!      



Sårad blev jag, Mollys pappa kläckte ur sig en snäll kommentar i fredags; 

"Att du inte fatta att jag skulle dumpa dig, jag gick ju bara och väntade på det".


Varför säger man så till någon man redan har sårat så fruktansvärt mycket? ÅH, det kändes så jävla tungt att höra. Inte för att jag saknar honom eller nått, men då, när vi satt där på sjukhuset tillsammans och väntade på att våran lilla flicka skulle bli frisk, trodde jag verkligen att han älskade och stöttade mig. Men jävlar vad fel jag hade. Jag känner mig lurad, lurad av någon jag skulle tillbringa resten av livet med. Vilket jävla rävspel han körde med och jag fattade ingenting. Jag minns när Molly åkte upp på operation andra gången, då bröt jag ihop, jag orkade inte mer, och då fanns han där och tröstade mig. Det kändes tryggt just då, men nu, jag känner mig så jävla sviken om och om igen. Inte nog med att han dumpade mig när jag precis hade fött hans barn nu ska han trycka ner mig under ytan igen också. Det svider.

En sak har jag lärt mig av detta elände; Man ska inte ha personer som får en att må dåligt i sitt liv, det är inte värt det. Vi lever bara en gång.


Dagens låt:  R.E.M - Everybody Hurts (passande, eller hur?)