Jag känner mig tjock. Jag känner mig fullproppad med en jävla massa tankar och känslor. Blandade känslor som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Lycka, sorg, glädje, förtvivlan, värme, kyla...Jag skulle nog behöva gråta ut, gråta tills det inte finns en enda tår kvar. Men jag orkar inte. Det är för mycket nu, jag orkar inte. Blir lite apatisk rent ut sagt. Men det kommer att gå över, en vacker dag känner jag ingen smärta längre.
Det vet jag, jag är ju stark.



Lördag igår. Jag var i Borås och roade mig. För det var verkligen roande & det behövde jag. 




       









Söndag idag - 29 November 2009 - Julskyltning i Kinna.
Min älskade Mamma kom hit och hälsade på! Vi gjorde iordning Williams paketkalender som han ska få på tisdag. Det ska bli så kul & spännande att ge honom den :) Sedan gick vi en sväng på julskyltningen, men det är ju inte alls lika bra som när jag var liten..jättetråkigt. William fick iaf träffa tomten, han blev glad och det värmer så i mitt hjärta. När min familj är glada blir jag glad.



                          


Nu ska jag köpa pizza & kolla på nya Wallander filmen :)


Love, Peace & Understanding / maja

MICHAEL JACKSON

Jag gillar denna mannen. Oavsett.
Han har gjort grym musik. Oavsett.
Han är grym oavsett.




Bästa låtarna med MJ:
The Girl Is Mine
Human Nature
Billie Jean
Stranger In Moscow
Bad
Dirty Diana
Man in the Mirror
This Is It
The Way You Make Me Feel
Childhood


Så jävla snygga, jag vill ha...



R.I.P Michael Jackson
29 Augusti 1958 - 25 Juni 2009
                                                          

Jag hittade min älsklingskjol i gaderoben imorse.
Kan man ha blommiga kläder vid denna årstiden?

When the day is long and the night, the night is yours alone,
When you’re sure you’ve had enough of this life, well hang on
Don’t let yourself go, everybody cries and everybody hurts sometimes

Sometimes everything is wrong. now it’s time to sing along
When your day is night alone, (hold on, hold on)
If you feel like letting go, (hold on)
When you think you’ve had too much of this life, well hang on

’cause everybody hurts. take comfort in your friends
Everybody hurts. don’t throw your hand. oh, no. don’t throw your hand
If you feel like you’re alone, no, no, no, you are not alone

If you’re on your own in this life, the days and nights are long,
When you think you’ve had too much of this life to hang on

Well, everybody hurts sometimes,
Everybody cries. and everybody hurts sometimes
And everybody hurts sometimes. so, hold on, hold on
Hold on, hold on, hold on, hold on, hold on, hold on
Everybody hurts. you are not alone

Jag hinner inte ladda upp fler bilder! Men jag älskar alla mina vänner oavsett!
Puss, Love & Understanding / Maja

God Eftermiddag!
Det spelar ingen roll hur ledsen man än blir, man kommer alltid tillbaka. Iallafall jag. Jag föddes med styrka, och det är jag tacksam för. Jag hämtar nya krafter varje dag och det är skönt. Om jag någon gång når botten vet jag med säkerhet att jag kan fan i mig ta mig därifrån också! Alltid ska det vara någon skit man ska få höra.



Min lilla tossa har börjat äta puréer mer regelbundet nu, hon har fått morotspuré och mosad banan i 3 dagar nu och jag tror faktiskt att hon börjar gilla det!! Jag tog det lite lungt med puréerna i början eftersom hon är opererad för sina tarmar och de har stått stilla såpass länge så hon kanske är lite extra känslig, man vet ju inte. 

                  


Nu ska jag & min lillebror ha filmkväll!
I will be back! Love/M.

Lycka är kärlek. Lycka är William & Molly. Dom ger mig så mycket. Dom är underbara...Vilken tur att jag har världens sötaste barn, tänk vad jag har lyckats, jag är stolt! Det är jag verkligen. <3


                                                               

                                                       JAG ÄLSKAR ER!      



Sårad blev jag, Mollys pappa kläckte ur sig en snäll kommentar i fredags; 

"Att du inte fatta att jag skulle dumpa dig, jag gick ju bara och väntade på det".


Varför säger man så till någon man redan har sårat så fruktansvärt mycket? ÅH, det kändes så jävla tungt att höra. Inte för att jag saknar honom eller nått, men då, när vi satt där på sjukhuset tillsammans och väntade på att våran lilla flicka skulle bli frisk, trodde jag verkligen att han älskade och stöttade mig. Men jävlar vad fel jag hade. Jag känner mig lurad, lurad av någon jag skulle tillbringa resten av livet med. Vilket jävla rävspel han körde med och jag fattade ingenting. Jag minns när Molly åkte upp på operation andra gången, då bröt jag ihop, jag orkade inte mer, och då fanns han där och tröstade mig. Det kändes tryggt just då, men nu, jag känner mig så jävla sviken om och om igen. Inte nog med att han dumpade mig när jag precis hade fött hans barn nu ska han trycka ner mig under ytan igen också. Det svider.

En sak har jag lärt mig av detta elände; Man ska inte ha personer som får en att må dåligt i sitt liv, det är inte värt det. Vi lever bara en gång.


Dagens låt:  R.E.M - Everybody Hurts (passande, eller hur?)

Godkväll!

När jag blev lämnad i augusti av Mollys pappa trodde jag aldrig att någon kille skulle kolla åt mitt håll igen. Inte för att jag inte ser bra ut (för det gör jag, JA jag har bra självförtroende) utan för att jag är ung, ensamstående mamma till 2 barn. Men ack så fel jag hade, det är nog fler killar efter mig nu än ever. Lite små lustigt enligt mig, jag blir väldigt smickrad, tack så mycket!


Sandra har varit här ikväll och ätit kvällsmat. Det är mysigt, hon är en underbar person. Jag är så glad att jag har henne i mitt liv. Hon är så bra med barnen också, nästan lite som Mollys "mappa" :) Haha.


Imorgon väntar nya utmaningar. Jag, pappa och Per ska åka och titta på en gård som är till salu och så ska jag & Molly gå till öppna förskolan med Stina och hennes lilla pojk Alex. Det ska bli mysigt!


Ni vet mitt stora "HA-begär" ?
Det är maxat idag igen....på en väckarlampa. Perfekt till mig som är så fruktansvärt morgontrött. Min kropp skriker efter en...



Peace. /Maja

Sitter här i soffan och suktar efter en billig resa till London. Skulle vara så mysigt att åka dit och julhandla tycker jag. Jag tror det var 5 år sen jag var där sist, och jag älskade det. Hotellen, tunnelbanorna, shoppingen, maten, ALLT. Jag & Kristoffer har pratat om att åka dit över en weekend & jag hoppas verkligen det blir av. Isåfall ska jag köpa mig ett par fräcka gummistövlar på Camden Market :)


      

Har ni några tips vad man inte ska missa i London?
 


Puss/M.

ÅH. Barnen sover som två små stockar i mammas säng! Så skönt att bara sitta i soffan, glo på tv, dricka en kopp kamomillte & peta in en avkopplande snusabit. Jag känner mig stolt som varje dag, varje natt, varje dygn tar hand om dessa små sötsaker som jag har döpt till William & Molly. Fina namn som jag fick kämpa mig till av deras pappor.


Tänk att det blev såhär...jag har alltid varit väldigt noga med kärnfamiljen. Jag har alltid drömt om det iallafall. Man, barn, hus, volvo & häst (istället för hund, är livrädd för hundar). Men så blev det icke, kanske jag hade för bråttom? Ja, det är ingen idé att älta, men att det skulle bli såhär hade jag aldrig kunnat ana för sisådär 5 år sen.


Jag satt och funderade lite över Mollys tid på Östra Sjukhuset innan. Hon låg ju där med alla sina slangar överallt och vi satt bara där och väntade på att hon skulle bli frisk. Sjuksköterskorna antecknade allting som hände. Dom använde sig av ett visst formulär, ett nytt varje dygn. Där skrev dom i hur mycket hon vägde, vilka mediciner hon fick, hur mycket hon hade kissat vid varje blöjbyte, hennes PH värde i magen, hennes temp, om hon hade bajsat & hur mycket isåfall och också hur mycket sörja det kom upp från hennes sond som hon hade genom näsan (den gick ner till magsäcken). Dessa papper låg på Mollys sängbord och högen med papper bara växte och växte, dom tog liksom aldrig slut. Vi fick lära oss hur man gjorde när man fyllde i dom, eftersom vi blev mer och mer delaktiga att sköta om vårat lilla knyte som växte och blev större i sjukhussängen. Vi blev så inne i detta att vi nästan bråkade om vem som skulle fylla i när vi hade vägt en blöja eller tömt hennes sond. Dessa papper var så viktiga för oss att när vi kom på morgonen gick vi raka vägen och läste igenom hur natten hade varit och om hon skulle få börja äta lite bröstmjölk. Vi satt ju bara där, i hennes sjukhusrum, avdelning 327, rum 6. Eftersom hon hade CVK (Central Ven Kateter, ett dropp som gick in i halsen och ner till hjärtat) kunde vi ju inte gå iväg med henne. Efter några veckor fick hon börja provsmaka min bröstmjölk med hjälp av en platsspruta som hon fick suga på. Hon fick börja med 2 Ml. Men vi fick ganska snart ett bakslag på detta. Bakslaget yttrade sig genom att mjölken hon åt åkte ut genom sonden i näsan istället. Det var ett tecken på att hennes tarmar fortfarande stod stilla. Vi väntade ju på att hon skulle bajsa....men det skulle komma att ta ca 3 veckor till innan vi fick se något bajs. Sköterskorna gav lilla Mollsan lavemang 2 gånger om dagen och vips en dag så kom det lite avföring. Jag grät av Lycka! Hon fortsatte göra bra ifrån sig på lavemanget och på en Fredag minns jag att hon hade bajsat ca 13 gram alldeles själv. Vi var helt överlyckliga, nu får vi snart komma hem tänkte vi...Men ack så fel vi hade. På lördagen när vi kom in till Molly på rummet väntade hennes läkare på oss. "Molly åker upp på operation kl 12, det går inte att vänta längre". Där brast jag. En operation till? Varför? Hon hade ju kommit igång nu, vi skulle ju snart få åka hem...Operation nr 2 gick bra & läkaren var nöjd. Nu väntade ca 3-4 veckor till på sjukhuset. 


                                                   Detta är så känslosamt så jag återkommer!

Har ni spanat in Jimmy Choos kollektion för H&M? 
Stilrent, svart & charmigt skulle jag säga. Jag blev helt såld!








Enjoy. /M

Brrr. Har kurat ihop mig i soffan med en rejäl filt och en påse kinapuffar & ska sätta på Johan Falk - De Fredlösa snart. Jag fryser. Jag fryser fast elementen är på max, jag fryser fast jag har en varm kofta på mig. Jag tror jag fryser för att jag är nere - nere på botten igen. Varför kan dom inte bara sluta jaga mig? Varför kan jag inte bara få vara ifred? Det är så orättvist, allting är så orättvist. Det är ju JAG som är offret, det är ju JAG som har blivit lämnad ensam med mina barn. Det är ju JAG som kämpar för att komma upp över vattenytan igen. kan dom inte bara sluta trycka ner mig igen? Jag vet inte hur länge jag orkar kämpa...för det tar energi från mig. Förra veckan nådde jag botten. Det var fruktansvärt.

Jag är stark & jag blir starkare.


Dagen har varit bra, i all ära. Hände dock ett litet missöde när jag hade kissat förut. (Och jag skojar inte, jag hade BARA kissat) Det blev typ stopp i hela toaletten och när jag spolade så åkte vattnet uppåt istället för neråt. EH. Shit, det är mycket man måste lära sig som ensamstående, men att laga ett stopp i toaletten tänker jag då fan aldrig lära mig! Ringde hit min älskade livskamrat Koffe som fick ta hand om problemet. Det visade sig då att William hade slängt i papper från hans yogurt kartong i toaletten. Smart William! Jahopp, bara tacka och ta emot, fick tillbringa sisådär 30 minuter på att torka golvet och skura det med JIF så att det blev rent och fint igen...

Dagens önskan: Jag önskar att jag & min familj vore oberoende av pengar! :)


Jag bjuder på lite skratt: http://www.youtube.com/watch?v=-zHVW7Zy_vg 
Nu väntar film & sen sova! Puss/M.

Jag kan inte slita mig, jag har så mycket inuti som måste ut ur mig men det säger stopp så fort jag börjar skriva. Beror nog mycket på att jag är rädd för vilka människor som läser min blogg och för vad folk ska tycka om mig, men det kan ju inte vara fel att vara nere på botten ibland, jag har ju blivit sviken av någon som stod mig närmast hjärtat...detta är bra terapi skulle jag kunna tänka mig, jag gör ett försök iallafall. Jag skulle vilja ha mer tid, dygnet skulle varit si sådär 30 timmar istället för 24, då hade jag hunnit lite mer, hunnit träffa alla underbara människor i mitt liv & ändå hunnit ligga på latsidan och tagit det lite lungt också.
Just nu känner jag mig bara arg och bitter på honom. Jag har fått en annan syn på mitt liv, jag har blivit klokare, starkare och snyggare efter detta! Det är bra, JAG är bra! Glömma & gå vidare.


Mitt hjärta brast i tusen bitar, nu försöker jag limma ihop det


I Januari 2010 börjar jag plugga Matte B, ett steg närmare min dröm ---> Sjuksköterska, det känns så otroligt bra att jag äntligen har tagit tag i detta, svårt kommer det bli, jag är sämst i Matte. Jag & Sandra funderar på att flytta upp till Skövde...jag tänkte plugga där och hon börja jobba. Lite svårt med mina sötsaker, deras pappor blir väl inte jätteglada på mig då, men det hade varit så underbart att komma bort från denna skithålan jag lever i idag. Ett tag iallafall!


Dagens låt: John Mayer - Heartbreak Warfare
Puss till alla mina söta vänner! jag saknar er!
Love. Maja

några frågade mig varför jag startade en ny blogg, här kommer svaret;

har man nytt liv, då ska man fan i mig ha en ny blogg också!

den gamla är raderad, precis som mitt gamla liv!





over & out