Varför kan inte vara som i filmerna?
Varför kan inte livet vara lika lätt och underbart som i alla dessa filmer?
Allting går precis som man själv vill och så lever man lycklig i alla sina dagar...


                                                     

Ursch, jag känner mig faktiskt avundsjuk på alla lyckliga familjer där ute i världen. Mamma-pappa-barn, så ville ju jag också ha det ju...men så sitter jag här lämnad ensam med mina (dock helt fantastiskt underbara) barn.
Jag vill väl också göra alla dessa små saker som en familj gör tillsammans.
Jag fick spendera 2 månader på ett sjukhus med min f.d. killa & när vi äntligen kom hem tog det tvärt slut.
Då blev man utkastad och lämnad ensam.
Det var inte så jag ville ha det, det är ju inte därför jag skaffade en större familj med honom.
 

Jag har inte kunnat njuta av min mammaledighet så som jag hade önskat.


Jag kommer ihåg när jag skulle åka in till BB och lämna tillbaka bröstpumpen jag hade lånat av dom. När jag kom in på avdelningen och såg rummet där jag hade legat på då brast det inom mig...IGEN. Det var ju där vi hade varit tillsammans, jag längtade konstigt nog tillbaka till den tiden, även fast jag hade ont överallt och mådde skit så längtade jag tillbaka till dom dagarna vi låg där tillsammans, när vi satt och åt kvällsmackor och drack te/kaffe ute i matsalen ihop. Det var mysigt.


Jag kände hur tårarna brände i ögonen.

over and out. /maja