Jag kommer så väl ihåg när jag blev sjuk i njurbäcksinflammationen. Jag blev sjuk den 3 Januari, det var en fredag. Jag jobbade 6.30 - 16.00 den dagen och det var med näppe jag orkade, jag fick verkligen kämpa mig igenom dagen. När jag kom hem från jobbet däckade jag i soffan och sov hela dagen och hela kvällen/natten. På lördagen var vi bjudna till ett par kompisar i Borås. Vi skulle ut och käka på en restaurang, basta och senare gå ut och parta lite. Men när vi skulle åka blev jag svimfärdig och spydde. Men övertalad som jag blev hängde jag med (vilket jag INTE skulle gjort) Jag tror seriöst att jag aldrig har mått så dåligt i hela mitt liv. Jag åt ingenting på restaurangen alls, och när vi skulle gå tillbaka till våran kompis så höll jag på att svimma igen. Det kändes som den längsta promenaden ever. I bastun mådde jag hyffsat men när vi sedan skulle gå upp och börja dricka lite och förfesta så gick jag raka vägen in i Js säng och la mig. Jag klarade inte av att ha ljust omkring mig, jag mådde illa, hade frossa och världens migrän. När J kom in på sitt rum och skulle byta om så sa jag till honom att "Ambulansen kommer och hämtar mig imorgon, det är jag säker på". När folket skulle bege sig ner mot stan och ut mot krogen fick jag tvinga med mig min pojkvän hem, han var så fruktansvärt arg på mig för det. Men jag pallade inte en sekund till, ville bara hem. Jag fick dessvärre köra hela vägen hem också. Fy fan. Dagen efter gick jag inte upp ur sängen och på eftermiddagen åkte vi in till akuten i Borås. Där fick vi sitta i 3 timmar innan jag fick komma in till en läkare. I väntrummet grät jag floder, jag hade sån jävla migrän, jag var yr i huvudet och hade ont överallt. Jag fick ta fruktansvärt mycket prover och till slut fick jag åka ut och lägga mig i korridoren och vänta på en läkare som skulle ta ett ryggmärgsprov (hade jätteont i nacken), det var fullt i alla rummen. När jag väl fick komma in på ett annat rum då åkte han. Han som jag trodde skulle stötta mig i vårt och torrt. Men inte. Jag fick ligga där själv, övergiven.När man som bäst behövde någon, då var man ensam. Ensamast i hela världen.




Love. /Maja